editor@OurComments.org

Stefan Tornberg, riksdagsledamot för Centerpartiet störs av att hans grannar fått brev från LO där han pekas ut som en av dem man inte ska ge sin röst om man inte vill att sjukförsäkringen ska bli sämre.

Det kan väl vara riktigt att han inte bör få någon röst i valet av dem som vill ha en bra sjukförsäkring, Centerpartiet tillhör ju dem som är med att försämra sjukförsäkringen, något som Ilse-Marie skrivit en hel del läsbart om på sin blogg. Läs också gärna Resursbloggen! Eller ta del av det ANNBOOKWORM skriver om rehabiliteringen med bl a intryck av hur det ser ut för långtidssjukskrivna och de med funktionshinder.

Det är dock inte det här Tornberg skriver om. Tornberg pekar i stället på att det är obehagligt att bli utpekad och undrar om vad han kallar “socialdemokraternas amerikanska PR-konsulter” kommit till heders igen.

Kanske det, tänker jag och undrar om det är så här personvalskampanjer kommer att se ut. Är det inte det Tornberg och hans kolleger i den borgerliga alliansen vill, dvs ha personvalskampanjer?

Jag för min del är tveksam till personval. Det är nog lätt att politiken kommer i skymundan. Jag vet inte vad LO skriver och Tornberg tänker tydligen inte tala om det. Han tycker tydligen att det är ointressant. Är det så vi vill att dialogen ska se ut?

Jag kan naturligtvis inte låta bli att undra vad Stefan Tornberg tycker om försämringarna i sjukförsäkringssystemet, kanske just för att han inte alls nämner det.

Och nog kan väl hans grannar vara intresserade av det? Speciellt som inslaget av personval kan bli större framöver. Men rent mänskligt förstår jag om han tycker att det är obehagligt att bli utpekad.

Fast det måste väl ändå vara så att det är betydligt obehagligare att bli utpekad på grund av att man är sjuk? Och att samtidigt få så pass mycket sämre ekonomi att man är tvungen att gå till socialen, kanske måste flytta mitt under sjukdomen m m? Men det tycker nog inte ledarredaktionen på SvD för de kallar det LO skriver “pinsam grälsjuka”.

Andra bloggar om: politik, personval, sjukförsäkringssystemet . (Pingat till intressant.se.)

Enligt den proposition 2007/08:105 som riksdagen röstar om i morgon 20 maj så ska papperslösa flyktingar inte ha rätt till fri akut sjukvård eller fri vård för sådant som inte kan vänta. Vad finns det för anledning till detta? Det är svårt att tro att det finns ekonomiska skäl till att neka dem denna vård. Men vad är då skälet?

Katrine Kielos uppmanar i Dagens Arena socialdemokratiska riksdagsledamöter att rösta emot propositionen. Jag håller med henne (och det krävs knappast Katrines skarpsinne för att inse att det är omänskligt att neka papperslösa flyktingar denna form av vård). Det är sorgligt att detta ska behöva sägas och jag kan inte låta bli att tänka på Helle Kleins utmärkta ledare i Aftonbladet, Hellre medmänniska än supporter på håll. Om inte socialdemokratin handlar om medmänsklighet och deltagande, då finns den inte!

Naturligtvis kan man påstå att de papperslösa flyktingarnas vårdbehov är tillgodosett i propositionen. De ska visserligen betala för sig. Jag tror inte det fungerar, hur skulle det egentligen gå till? Jag är mer benägen att tro på Roya och Matilda när de säger att många papperslösa måste vända i dörren därför att läkarna vet att de inte kommer att ersättas av landstingen.

Se också de debatt-artikeln av fyra centerpartister som vill ge fullständig rätt till papperslösa - en hoppfullt socialliberal ståndpunkt väldigt långt från de mer nyliberala tendenserna som numera tycks nästan helt dominera de styrande delarna av Centerpartiet.

Andra bloggar om: flyktingpolitik, papperslösa, vård, socialdemokraterna . (Pingat till intressant.se.)

Erik Laakso och Nina Unesi har gjort en TV/blogg-intervju med Luciano Astudillo om jobben (hans vanliga blogg är här, men just nu bloggar han på Debattbloggen).

Intervjun förbereddes med frågor från läsarna på Erik Laaksos blogg. Erik har också lovat att skriva ut svaren på frågorna senare.

Andra bloggar om: politik, jobben, socialdemokraterna, luciano astudillo . (Pingat till intressant.se.)

Jag vet inte hur många gånger jag i affärer fått svaret att “man får vad man betalar för” när jag frågat om vilket av alternativen är bäst. Till alla de människor som envisas med att upprepa detta marknadsliberala mantra (troligen oftast helt ovetande) går mina tankar när jag läser (Aftonbladet)

Dyra barnvagnar har allvarliga brister. Billiga vagnar bättre i stort säkerhetstest.

Dyra barnvagnar kan i själva verket vara livsfarliga.

När Konsumentverket testade tio modeller godkändes bara fem.

– Det är allvarliga brister. Barn kan falla ur och skadas allvarligt, säger Anna Strandberg på Konsumentverket.

Varför har det blivit så otroligt svårt att få reda på vad man köper? Varför i all världen ska man behöva lägga ned så mycket tid på detta?

Jag undrar om Marianne Söderqvist (Expressen) funderat över detta när hon skriver att hon “vill inte att människor som inte vet vad de röstar på ska bestämma vem som styr det här landet”? Tänk om hon i stället skrivit att hon vill att människor ska få tid att ägna sig åt väsentligheter i stället för att den s k marknaden ska styra över vår tid genom att göra saker mer komplicerade än de behöver vara? Kanske mer pengar till Konsumentverket ger människor mer tid att ägna sig åt väsentligheter? Vill Marianne det? (Jag vet inte, men visst skulle jag tycka att det vore roligt om hon ville det. Om hon ändrade lite perspektiv från “von Oben”.)

Jag hoppas förstås att Marianne vill provocera, precis som jag tror att kanske Gösta Rosén hoppas det. Men till vad Marianne?

Och jag tror att Espati vill peka på samma fråga. Vad är det vi bör diskutera för att föra demokratin framåt? Är det t ex demokratiskt att vi tvingas betala för Timbro och andra institutioner till höger när vi köper något? För det är väl det vi gör? Kan man på allvar diskutera detta? (Tro inte att jag tycker frågan är enkel. För visst gillar jag människors initiativ, men ska verkligen den som äger mer bestämma mer över vad vi ska diskutera i vårt samhälle? Ska den som äger mer ha mer inflytande över vad - av allting - som vi vet något om?)

Ett av de största problemen som jag ser det i vår demokrati är att vi inte har något sätt att ge de allra svagaste en röst. Vad de än tycker och tänker borde de få ha en röst, borde få höras. Marianne och andra som hörs mycket måste då få släppa lite på sin stora bit av kakan “jag-vill-höras”. Vill du det Marianne? Det vore bra om du ville för jag tror att det skulle ge kunnigare medborgare i längden. (Även du skulle nog bli förvånad över en del du skulle få lära dig. Om svårigheterna att ta sig fram i livet när många saker gått snett, t ex. Fast du kanske vet allt det, vad vet jag.)

Kring vår ekonomi har jag och några andra också funderat hos Kerstin på Motvallsbloggen. Följ gärna Jan Wiklunds länk till alternativstad.nu där.

Andra bloggar om: politik, rösträtt, psykologi, ekonomi . (Pingat till intressant.se.)

Jag får en obehaglig känsla att tidskriften Neo använde sina pengar (var de nu kommer ifrån) till att försöka sänka tidskriften Mana, troligen därför att Mana har andra politiska sympatier än Neo. De skriver om en påstått påhittad skribent, Sharare Irani, och lägger såvitt jag kan se ut texten så att den genomsnittslige läsaren inte ska förstå vad som de gör. Den genomsnittslige läsaren har bråttom och hinner inte läsa det som tar längre tid.

Vad Neo har gjort är att de i Neos huvudartikel starkt tryckt på att Sharare Irani skulle kunna vara påhittad och sedan i ett mer svåråtkomligt länkat dokument (i word-format) återger en mailväxling där Lotta Kubiak, en av Manas grundare, antyder en mycket enkel förklaring till att inte Sharare Irani går att hitta. Jag citerar här så den som är intresserad ska slippa öppna word-dokumentet:

Lotta Kubiak: Sharare Irani finns. Ja, jag har traffat Sharare. Nej, jag tanker inte ge dig ett telefonnummer. Alla ar inte mediekata. Alla vill inte vara med i TV. Jag ar en av dem. Journalistiken for mig var ett forsok att forandra, inte framhava mig sjalv. Samma sak galler for Sharare.

For en del flyktingar finns det skal att inte synas. Kanske lever de under hemlig identitet pga riktiga eller inbillade hot fran landsman. Kanske var de kanda i hemlandet och om de syns igen kan de bli mordade. Kanske ar de illegala invandare och vill vara osynliga pga det. Kanske flyr de undan en valdsamt ex. Kanske heter de nagot annat och ar verksamma under annat namn nagonannastans och pressas mellan olika intressen. Om nagot av detta stammer ang Sharare overlamnar jag till din fantasi. Nu har jag en fraga till dig? Hur het ar egentligen fragan om Sharares existens? Ar den ett scoop? Finns det et genuint intresse bland allmanheten for fragan?

Jag känner inte närmare till Mana. Jag har förstått att många anser att kvalitén på artiklarna varierar, men jag finner det kanske naturligt om tidskriften från börjat haft som mål att väcka uppmärksamhet kring vissa frågor. Så jag kan inte direkt försvara Mana. Inte heller kan jag utesluta att Sharare Irani faktiskt är påhittad och inte bara en synonym som skyddar en verklig person. Vem kan det i detta läge?

Däremot kan jag undra över Neo.

Och naturligtvis kan man undra över de bloggar som så tvärsäkert menar att Neo har rätt. Läste de som skrev även word-dokumentet, eller var det för besvärtligt för dem att öppna?

Huvudfrågan är kanske inte om Sharare Irani finns (det har nog i sig inte så stor betydelse för opinionsbildningen om det som skrivs i hennes namn överensstämmer med verkliga levande personers åsikter) utan kanske mer varför Neo försöker sänka Mana och var Neo får sina pengar ifrån?

Andra bloggar om: mana, kulturstöd, kulturrådet, magasinet neo, yttrandefrihet, politik . (Pingat till intressant.se.)

Senaste nytt från Jante: Direktören på en bank i USA har i år fått en julgåva från sitt företag som säges motsvara mat, skola och bostad för närmare 400 000 ensamma afrikanska barn under ett år. De flesta aktieägarna i banken uppges mena att detta är det bästa sättet att använda pengarna på (alltså att ge dem till direktören, inte till barnen).

Direktören verkar vara nöjd. Inget har hörts om vad de 400 000 ensamma barnen tycker.

Vill ni veta vad andra tycker? Läs då kommentarerna på E24 Näringsliv.

Andra bloggar om: ekonomi, politik, fattigdom, jul . (Pingat till intressant.se.)

Marcus får inte komma till jobbet och jobba för sin arbetsgivare för han har färgat håret. Och när han inte kommer till jobbet så är det olovlig frånvaro. (Aftonbladet)

Men så ska det vara, det är ingen mänsklig rättighet att ha rödsvart spretig frisyr på jobbet, skriver Svenska Dagbladet på Ledarbloggen.

Bra. Då vet vi det. Att arbetsgivaren bestämmer vad som är mänskliga rättigheter. Tydligen är det väl då en mänsklig rättighet att ha slips och kavaj på jobbet?

Visst är det skönt när inte tänkande och tyckande kring arbetslivet är så politiserat som på den tiden när Arbetslivsinstitutet fanns (dvs innan Alliansen påbörjade marschen mot vårt nya samhälle)?

Andra bloggar om: arbetsliv, arbetsmiljö, mobbning, samhälle, arbetslivsinstitutet . (Pingat till intressant.se.)

Sydsvenskan skriver

Frågan om en arbetslös i Sverige har rätt att tacka nej till ett anvisat arbete i ett grannland utan att förlora sin A-kassa ska nu avgöras i regeringsrätten.

Varför det, undrar jag. Var det inte så att Alliansen sa att det var självklart att man skulle ta hänsyn till omständigheter som gjorde det svårt för den som eventuellt skulle behöva flytta för att hitta ett jobb?

Eller som Mona Sahlin uttryckte det: Djävulen finns i detaljerna.

Andra bloggar om: politik, ekonomi, a-kassan, arbetslöshet, alliansen . (Pingat till intressant.se.)

Under loppet av mindre än två månader har nu tre tillbud inträffat med SAS-plan av typen Dash8 pga problem med landningsställen (Aftonbladet). Vad är orsaken till detta? Flyget har väldigt stränga säkerhetskrav så det finns anledning att tänka över det här, tror jag. Under samma tankemöda kan det vara värt att minnas säkerhetsproblemen i Forsmark.

Är det effektiviteten som sitter i högsätet? Negligeras behovet av kunskap och erfarenhet? Byter man personal utan att se till att den nya personalen får tillräcklig utbildning? Eller ställs det för stora krav på personalen under former där de inte kan motsvara dem?

Eller är det bara tillfälligheter eller något annat?

Andra bloggar om: säkerhet, effektivitet, ekonomi . (Pingat till intressant.se.)

Meditation hjälper snabbt mot stress, skriver DN. Det är några kinesiska forskare som låtit en grupp på 40 personer under 5 dagar använda metoder från kinesisk medicin, som bl a innefattar mindfulness.

Det som är anmärkningsvärt i undersökningen är:

• Resultaten, bl a:
  • Att stress-relaterad kortisol sjönk
  • Förbättrade immunreaktioner
  • Mindre ångest och aggresivitet
  • Mer energi
  • Förbättrad uppmärksamhet
• Den korta tiden, 5 dagar och att det bara rörde sig om 20 minuter per dag
• Att det rör sig om metoder som använts i kanske tusentals år

Abstract finns på nätet, men hela undersökningen finns tyvärr inte (om du inte vill betala för den). Tråkigt att inte hela finns för alla, det verkar kunna finnas en hel del nyttiga saker i forskningsrapporten. Det är, tycker jag, ett klart misslyckande för marknadsekonomin, att den inte lyckas hela vägen med att ge oss olika forskningsrapporter.

Andra bloggar om: mindfulness, stress, psykologi, vetenskap, informationtillgång, ekonomi . (Pingat till intressant.se.)