editor@OurComments.org

Avskaffa ledarsidorna och allrahelst de anonyma ledarna utropar Bertil Torekull på DN Debatt. Det är ofta ovidkommande kommentarer och förnumstiga speglingar av personliga faiblesser, säger han.

Huh, säger jag. Ledarsidorna och kultursidorna är ju det läsbara i tidningarna. De är läsvärda just genom att någon uttrycker sin åsikt. I bästa fall lär jag mig något nytt när jag läser och ser hur ledarskribenten knyter ihop saker och ting (samma med kultursidorna förstås). I andra fall ser jag vad skribenten döljer, mer eller mindre medvetet - och det är också kul. Och tänkvärt.

Per Gudmundsson klagar SvD över att vara ledarskribent samma dag som Torekulls debattartikel presenteras. Jag vet inte om Per ska känna sig speciellt träffad av Torekulls kritik (han skriver ju under med namn), även om jag ibland tycker att Pers syn på vänstern mycket liknar en personlig vendetta.

Men kanske Torekull har en poäng i att ledarna med fördel kan vara undertecknade av den/de som skriver den. Så gör de som skriver på Aftonbladet LEDARE. Jag tycker ofta att ledarartiklarna där är mycket bra. De gör just det jag vill, knyter ihop utifrån sin syn på världen.

Jodå, jag läser ledarsidorna i andra tidningar också. Ofta är det ett nöje. Ibland har jag förfasats över vilka tunnelseende knäppskallar som släpps fram, men sen inser jag att det nog hör till min (minimala) bildning att känna till även hur de tänker. Både min psykologiska och politiska.

Jag håller helt med Torekull när han skriver:

Samtidigt är det dags att kräva tydlig varudeklaration av alla i pressen förekommande professionella opinionsbildare - inte bara de nu anonyma ledartyckarna utan även de kompetenta kolumnister som täcker det brokiga åsiktsfältet från miljö över politik till aktier, forskning och värdepapper etcetera. Vilka är deras drivkrafter, vilka bindningar har de som vi inte vet om?

Samma sak bör naturligtvis gälla för så kallade tankesmedjor och de förment opolitiska så kallade forskningsinstitut som numera driver opinionsbildning.

Bo Rothstein (på SvD Brännpunkt) berör problemet med demokrati visavi opinionsbildning med statligt stöd. Han har definitivt poänger, men jag kan inte hålla med honom i allt. T ex tycker jag det är en smula tråkigt med vad jag skulle vilja kalla det vanliga gnället på Folkhälsoinstitutet. Är det opinionsbildning med otillbörligt stöd om läkarna säger att vi bör äta vettigt för att ha större chans att slippa bli sjuka? Sen är det en annan sak att all information därifrån knappast är den bästa, men det hänger kanske mer på att själva saken är svår?

Och vet Bo Rothstein egentligen helt och hållet vems ärende han går i debattartikeln? Jag tänker t ex på Läkemedelsverket, som bl a har som uppgift att informera om läkemedel. Därmed kanske man också kan säga att de opinionsbildar, i många fall mot läkemedelsbolagen, som emellertid har betydligt större summor till förfogande för just detta (kallat reklam då). Ungefär 1000 gånger mer lägger läkemedelsbolagen ut på reklam än vad Läkemedelsverket har till sin information/opinionsbildning.

Eh, och jo, det är bra om man säger vem man är. Jag har emellertid valt att vara halv-anonym på min blogg. Av högst personliga skäl, som jag kanske någon gång väljer att förklara. När jag finner det lämpligt. Ingen bryr sig förstås om vilka skumma intressen som ligger bakom en mini-blogg som den här.

Sydsvenskan skriver

Frågan om en arbetslös i Sverige har rätt att tacka nej till ett anvisat arbete i ett grannland utan att förlora sin A-kassa ska nu avgöras i regeringsrätten.

Varför det, undrar jag. Var det inte så att Alliansen sa att det var självklart att man skulle ta hänsyn till omständigheter som gjorde det svårt för den som eventuellt skulle behöva flytta för att hitta ett jobb?

Eller som Mona Sahlin uttryckte det: Djävulen finns i detaljerna.

Under loppet av mindre än två månader har nu tre tillbud inträffat med SAS-plan av typen Dash8 pga problem med landningsställen (Aftonbladet). Vad är orsaken till detta? Flyget har väldigt stränga säkerhetskrav så det finns anledning att tänka över det här, tror jag. Under samma tankemöda kan det vara värt att minnas säkerhetsproblemen i Forsmark.

Är det effektiviteten som sitter i högsätet? Negligeras behovet av kunskap och erfarenhet? Byter man personal utan att se till att den nya personalen får tillräcklig utbildning? Eller ställs det för stora krav på personalen under former där de inte kan motsvara dem?

Eller är det bara tillfälligheter eller något annat?

Oj, idag släpptes GIMP version 2.4, en efterlängtad nyhet för den som gillar programmet. Just nu är det svårt att komma åt GIMPs web site, troligen är det massor av människor som vill komma åt den nya versionen. Men du kan ta det lugnt. Installationsfiler för programmet kommer inte att finnas tillgängliga förrän om ett par dagar.

GIMP skrivs av en massa entusiaster/idealister på sin fritid. Programmet är mycket bra och många menar att det för många ändamål är i klass med det väldigt dyra och välkända programmet Photoshop. Kanske har GIMP nu blivit så populärt så att en ny web site behövs, det tar väldigt lång tid att komma åt GIMP 2.4 release notes.

GIMP är gratis och fritt, dvs licensen (GNU GPL) (se även Wikipedia) för att använda och distribuera tillåter dig att använda och distribuera det vidare på samma sätt som du själv får tillgång till det - fritt och gratis med tillång till källkod. En västentlig fördel med detta är att risken för att du ska få virus eller liknande när du installerar t ex GIMP är liten eftersom vem som helst kan se i programkoden vad programmet gör. (Det förutsätter naturligtvis att du laddar ned programmet från ett säkert ställe.)

Meditation hjälper snabbt mot stress, skriver DN. Det är några kinesiska forskare som låtit en grupp på 40 personer under 5 dagar använda metoder från kinesisk medicin, som bl a innefattar mindfulness.

Det som är anmärkningsvärt i undersökningen är:

• Resultaten, bl a:
  • Att stress-relaterad kortisol sjönk
  • Förbättrade immunreaktioner
  • Mindre ångest och aggresivitet
  • Mer energi
  • Förbättrad uppmärksamhet
• Den korta tiden, 5 dagar och att det bara rörde sig om 20 minuter per dag
• Att det rör sig om metoder som använts i kanske tusentals år

Abstract finns på nätet, men hela undersökningen finns tyvärr inte (om du inte vill betala för den). Tråkigt att inte hela finns för alla, det verkar kunna finnas en hel del nyttiga saker i forskningsrapporten. Det är, tycker jag, ett klart misslyckande för marknadsekonomin, att den inte lyckas hela vägen med att ge oss olika forskningsrapporter.

Expressen har en ganska kul grej med en bild på en man som snurrar, se bilden nedan. (Ursäkta att jag snott bilden, men det blir inget roligt annars.) Frågan är åt vilket håll mannen snurrar. Hur man svarar på det sägs avgöra hur man är. Kanske det, men förmodligen inte alls som Expressen har tänkt sig. Prova att byta bild nedan och berätta vad du ser.

PS: Jag vill inte berätta vad jag tänker, det blir inget roligt då.

Byt bild

Om du klickar på Byt bild ovan så byts bilden mellan en speglad version av bilden och original-bilden.

Vad ser du? Vad tänker du?

Che Guevara dog för 40 år sedan (8 okt). Om Per Gudmundsson skrivit på nätet i 40 år skulle vi dock inte ha sett lika fräsande ilska mot Che som i dagens ledarblogg i SvD. För Gudmundsson har ju lite grann bytt sida om jag förstår honom rätt. Kanske försöker han (än en gång) rättfärdiga sig?

För visst är väl Che och myten om honom betydligt mer komplicerad än Gudmundsson vill låtsas om? Liksom Palme kom Che från en rikare familj. Liksom honom såg han orättvisorna. För Che innebar det att han från att ha varit läkare tog till vapen. Läkargärningen förde inte långt nog.

Det är naturligtvis delvis detta som lockat så många unga, år efter år. Otåligheten att åstadkomma rättvisa. Ilskan över orättvisorna. Bristen på alternativ när makten (som makt måste göra) försvarar sina positioner.

På nätet ser jag att kanske samma människor som är beredda att ta till våld om deras familj eller de själva angrips kallar Che mördare (se blogg-kommenterarna kring Rödeby-tragedin).

Björn Kumm har skrivit en nyutkommen bok om honom, Che (Sydsvenskan, DN, SvD). Kumm var en av de första journalisterna som såg den döde Che Guevaras kropp. SvD:s recensent Kim Salomonsson skriver

(Sara Lidman) hävdade att de unga med Che Guevaras porträtt på bröstet behövde något att tro och hoppas på.

Eller kanske snarare någon att identifiera sig med? Är det kanske det som gör skribenterna till höger så rasande? Är det kanske det som gör att de så gärna vill kalla honom mördare (jo, han var det - också)? Snälla nån tänker jag, identifikationen (tron, hoppet) gäller engagemanget för rättvisa. Gör något konstruktivt av det. Peka på vägar som leder fram mot större rättvisa för de som har fått mindre. Något som ger dem mer makt. Utan våld.

Och där kanske Kumm kan bidra i framtiden. Inte riktigt för att förklara “det egna svärmeriet”, som Sydsvenskans recensent Henrik Hamrén menar, snarare för att hitta kraften i bilden, både det destruktiva och det konstruktiva. Vad drev Che? Vad är skillnaden mot Gandhis sätt att tänka? (För den finns ju.) Eller som DN:s recensent Peter Fröber Idling skriver: “Vem var han?”

Är det inte något märkligt med det som kammaråklagare Bent Iwars enligt tidningarna sagt och gjort:

Brottet utreddes så sent som i september. Då stod det klart att 16-åringen på moped kört i kapp 19-åringen, också han på moped, och försökt att knuffa omkull honom.

Enligt tidningarna (DN, Sydsvenskan) ska Iwars ha låtit bli att åtala 16-åringen för detta, eftersom

16-åringen redan (var) dömd till skyddstillsyn för grövre brott än ofredande, som bara ger böter.

De grövre brotten? Det var inbrott.

Jag utgår från att Iwars följt de lagar och förordningar som finns. I så fall är det alltså ett grövre brott att göra ett inbrott än att knuffa någon som kör moped. Det första brottet (det grövre) rör egendomen, det privata ägandet. Det andra brottet (det mindre grova) kan leda till att den som knuffas skadar sig illa och kanske blir invalid för livet. (Om mopeden är i rörelse, 30 km/h är ganska mycket.)

Det är väl inte så vi tänker, att inbrott är värre än att knuffa en som kör moped, när vi ser vad som skett? (DN, SvD).

Och jag kan inte låta bli att undra över polisen. Tog polisen verkligen hoten och trakasserierna på allvar? Tog de familjen på allvar? Trakasserierna hade ju pågått i två år (SvD), men polisen säger att de har haft en utredning i gång sedan mitten av september - i år.

Fast om det vet jag ingenting. Det är mest ilskan jag skriver av mig. Ilskan över mobbningen, att saker kan vara mer värda än människor, sorgen över de drabbade. Gentemot pappan känner jag ingen ilska, bara sorg.

Jag hoppas, som säkert många andra, att vi lär oss något nu efteråt (DN). Men när det kostar så mycket att lära sig, varför glömmer vi då så lätt?

Jag stöder givetvis försöket att sprida kampanjen för ett fritt Burma, som bl a Jonas Morian, Johan Sjölander och Alter Ego försökt sprida idag. Bilden nedan länkar till den internationella organisationen Free Burma:

Skriv gärna under protestlistan.

Jag beundrar nunnorna och munkarna för deras mod. Och jag borde kanske i deras andra vara mer fredlig än jag är. Jag gör ett försök att vara någorlunda vänlig kring en sak som irriterar mig. Jag svårt för de intellektuella giganter (mestadels på högersidan) som menar att vi som stöder det här är naiva, så jag vänder mig nu till dem:

Visst, kära giganter, ni har rätt i att det inte räcker. Och det finns en risk för själgodhet och självtillräcklighet. Eller att man blir lurad.

Visst. Det finns det väl alltid så fort man försöker göra något? Det är bra att ni säger det (fast tonen ni använder är inte så lyckad), men skulle ni också vilja försöka tänka konstruktivt? För vi vill väl alla hjälpa till om det går?

Vi tror kanske på olika vägar. Finns det någon anledning att sätta krokben (genom att förlöjliga) för den som väljer en annan väg än den man själv tror på? På vad sätt hjälper det Burma? Kan vi samordna oss även om vi väljer olika vägar?

Om du har alla dessa samtidigt

1. allergisk snuva
2. bihålleinflammation
3. akut nyopererad blindtarm
4. kronisk bronkit
5. eksem
6. epilepsi
7. fotbesvär
8. gallstensbesvär
9. hiv/aids
10. hjärtsvikt
11. huvudvärk
12. högt blodtryck
13. hörselnedsättning
14. influensa
15. karpaltunnelsyndrom
16. KOL
17. migrän
18. psoriasis
19. ändtarmscancer
20. tinnitus
21. åderbråck
22. salmonella

så är det fantastiskt nog så att du ändå kan må så bra (tack vare vår eminenta sjukvård och arbetslinjen) att du enligt Socialstyrelsen inte alls behöver vara sjukskriven (Aftonbladet, DN).

Det påminner mig om en major om vilken det berättades att när han så småningom blev gammal och undersöktes av läkare så fann man ett ärr på hjärtat. Läkaren undrade om han haft en hjärtattack. Kanske, svarade majoren, det kan ha varit den gången jag gick över kaserngården och fick ont i bröstet. Jag gick upp en stund och satte mig på mitt rum innan jag cyklade hem.

Visst är det rätt, som en del påpekar, att det var socialdemokraterna som beställde utredningen från Socialstyrelsen (SvD), de satt ju vid makten för två år sedan. Men frågan är hur utredningen kommer att hanteras. Hur blir det tillsammans med alla andra skärpta krav kring arbetssökande osv? För vem vill egentligen hamna på en anställningsintervju dagen efter en akut opererad blindtarm? Förlorar man sin a-kassa om man uteblir nu?