RSSVad tycker de som förtidspensionerats?
July 8th, 2007DN skriver i huvudledaren att inflödet till förtidspensionerna är stort, för stort menar man.
Kanske är det så, tänker jag, samtidigt som jag noterar språkbruket som DN anlägger. Det är ett ekonomiskt språkbruk och det är till större delen ett ekonomiskt perspektiv som DN här tar.
Då är det kanske inte konstigt att man är kortsiktig och inte nämner neddragningen på Försäkringskassan, som Alter Ego tidigare skrivit ett bra inlägg om.
Inte heller är det konstigt att man inte nämner att vi faktiskt inte vet så mycket om vad de med sjuk- och aktivitetsersättning (dvs de som nyligen kallades sjukpensionärer) tycker. Det är annars en av de mer frapperande sakerna, att de människor det gäller inte hörs så mycket.
Det finns säkert många förklaringar till det, men det är lika illa i alla fall. En förklaring kan vara att när det hela är aktuellt, dvs under den s k rehab-utredningen orkar den person det handlar om förmodligen inte göra så mycket väsen av sig. Jag tror att den här personen ofta är nära att gå in i den s k väggen.
Sedan, efteråt, när rehab-utredningen är klar och den person det gäller kanske fått vila och samla krafter, blivit mer sig själv - ja då är det inte längre någon som frågar. Och det finns ingenstans dit den här personen kan vända sig med sina synpunkter, ingen speciell instans som försöker suga upp den kunskap som just den drabbade har. Borde det inte finnas det?
Jag har i mitt arbete haft tillfälle att framföra de här synpunkterna. Intresset från min fackliga organisation (SACO) har varit klent. Det är svårförståeligt, för att inte säga obegripligt. En synpunkt facket anfört är att det kränker den personliga integriteten att fråga den som drabbats, samtidigt som den drabbade kanske inte orkar med frågor. Nonsens, brukar jag säga, det ska naturligtvis vara friviligt att svara och det behöver inte göras omedelbart. I själva verket torde det många gånger vara bättre att göra det senare, kanske flera år senare. För övrigt är detta att det skulle drabba den personliga integriteten ett argument lånat från arbetsgivarsidan. Man vänder liksom på det hela. Det är den drabbade som ska avgöra var gränsen för integriteten går.
Att företagen inte är intresserade är mer naturligt, för här finns en intressekonflikt och en inte obefogad rädsla för vad de som blivit förtidspensionerade har att säga om företaget de arbetat på. Etik är för många företag högsta mode, för att inte säga ekonomiskt nödvändigt i många fall.
Företagen har här hjälp av de lagar som skyddar deras ekonomiska intressen (i form av skydd för deras anseende, skydd för varumärket). Dessa lagar hämmar emellertid yttrandefriheten och hindrar att de drabbade blir en röst som hörs.
Visste du förresten att man om man fått deltids sjukersättning kan bli av min sin heltsidsanställning? Samtidigt är det inget som säger att man får ha kvar sin sjukersättning hela sitt arbetsliv.
Om du inte visste det, kan det bero på just det jag skrivit om ovan? Dvs att de drabbade inte hörs så mycket och att inget görs för att de ska höras mer?
Kanske har Kaj Rajving också en poäng när han säger att DN:s ledare inte heller nämner att företagen nu sluppit rehabiliteringsansvaret. Personligen tycker jag dock att ett stort fel med de rehab-utredningar som gjorts har varit att de gått för fort. Det kan ibland dröja flera år innan man vet hur en person som gått i väggen klarar sig. Under tiden behövs stöd, rehab-utredningen borde klargöra det. Men då duger det förstås inte att jaga de sjukskrivna som går i väggen, de behöver trygghet och lugn. (Speciellt gäller det förmodligen de lite äldre där förloppet tar längre tid.)
[tags] försäkringskassan, ohälsa, ekonomi, långtidssjukskrivna, sjukersättning, politik, yttrandefrihet [/tags]
July 9th, 2007 at 10:29
Vi har verkligen försökt att få in synpunkter från oss som är de drabbade men DN har konsekvent nekat oss med hänviselse till “utrymmersbrist”. Det är bättre att tala om oss än med oss. Exakt på samma sätt har vi behandlats på vägen “utför”. Vi har alla haft ett arbete som vi trivdes med men arbetssituationen knäckte oss till slut. Sanningen om orsaken till våra psykiska sjukdomar kan ju skada våra makthavare dvs politiker och höga tjänstemän vars tävlande om mandatperiod och ekonomi har kostat oss anställda vårt yrkesliv och hälsa. Vi som i det längsta försökte upprätthålla någon form av anständigt ansvarstagande för de verksamheter som ska styras av människors behov av hjälp och stöd i utsatta livssituationer. Så, kontentan är att både de hjälpsökande och vi som var anställda för att hjälpa är satta i samma båt. Detta är inget som media är intresserade av att ta del av och speciellt DN utmärker sig som icke intresserade och väljer istället att hylla Försäkringskassans chef som i själva verket är den person som inte lyft ett finger för att ta itu med en halv miljon människors rättssäkerhet. Vårt nätverk har på alla sätt försökt få komma till tals men sanningen som vi vill leverera är ett så känsligt kapitel för makthavarna i stat, kommun och landsting att ingen vågar låta oss som det handlar om få komma till tals. Priset för osynliggörandet kostar samhället 50 miljarder per år! Korrupt?
July 9th, 2007 at 14:09
Nätverket Fait: Vad är det för nätverk du skriver om? Har ni någon hemsida?
Jag tror att det skulle kunna hjälpa om du hade enkla, konkreta exempel. De behöver inte vara helt autentiska, däremot ärliga.
Men jag är långt ifrån säker på hur man ska göra. På vilka andra sätt än det du nämner ovan har ni försökt få ut ert budskap? Vad har hänt?
Hur bearbetar ni det ni har att säga i ert nätverk?
July 16th, 2007 at 23:14
Hej
Jag har skrivit svar till din mailadress men skriver här också. Vi har ingen hemsida ännu men har inlett ett samarbete med Firis-för individens rättssäkerhet i tiden och tillsammans är vi ca 300. Vårt nätverk har byggts upp under ett antal år och den drivande kraften är Anita Wallstedt och vi har ett par hundra konkreta exempel på hur anställda behandlas på sina arbetsplatser och slås ut ur arbetslivet. Vi får dagligen kontakt med drabbade och hjälper till med råd och vägledning samt LYSSNAR på deras historier. Mobbning och kränkande särbehandling anmäls av över 3.000 människor om året till FK. De utreds inte! Vi menar att en tidig utredning av arbetsförhållanden skulle innebära minskat lidande och säkerställa rättssäkerheten för de drabbade. Vårt nätverk har inlett ett samarbete med Firis-för individens rättigheter i samhället och ett möte planeras att hållas i Norrköping i aug. och syftet är att samla så många drabbade som möjligt. Vi har kontakter med journalister som ska bjudas in. Förhoppningen är att vi får möjlighet att bemöta allt förtal vi är utsatta för pga stor okunnighet om arbetsrelaterade stress och utmattningssjukdomar. Senast idag kunde vi läsa i Elise Claesons kolumn i Svd att vi i utanförskap (vi arbetsskadade ingår där efter ca 30-40 års arbetsliv)inte tagit något personligt ansvar m.m. Vi tänker inte stillatigande ta emot fler kränkningar och förtal utan vi kommer att höras. Glädjande nog så har en av våra nätverkare fått rätt mot FK i kammarrätten nyligen och det blir fler och fler som får arbetsskada godkänd i Länsrätt och Kammarrätt så det händer saker.
Mvh
Fait