editor@OurComments.org

Det handlar om tunnelbaneförarnas avskedade ordföranden, Per Johansson, säger Connex-Veolia. Säkert. Läs Ingvar Perssons syn på det i Aftonbladet.

Se även mitt tidigare inlägg Vem får delta i den offentliga debatten?

Andra bloggar om: politik, fack, yttrandefrihet, repression, näringslivet, humor . (Pingat till intressant.se.)

Svenska Dagbladet skriver att det kanske är kemikalier bakom fetman:

Kemikalier, främst hormonstörande sådana, är den viktigaste boven i dramat bakom fetmans utbredning. Den slutsatsen drar bland andra Fred vom Saal vid University of Missouri och Bruce Blumberg vid University of California …

- När fostret i mammans mage, eller det lilla barnet, utsätts för vissa kemikalier sker en omprogrammering av gener som styr bland annat ämnesomsättning och fettcellernas mängd och storlek i kroppen, säger Bruce Blumberg.

Det dessa forskare just nu tittat på är alltså vad som kan hända när foster utsätts för dessa kemikalier. Foster är ofta speciellt känsliga för kemikalier eftersom själva utvecklingen av foster styrs av kemikalier.

Åsa Westlund, som sitter i EU-parlamentet för Socialdemokraterna (bl a i utskottet för livsmedelssäkerhet), skriver i samband med detta om behovet av en bättre kemikalielagstiftning och arbetet kring detta inom EU (dvs REACH, som Margot Wallström stridit så mycket för).

Och jag vet inte om det är relevant, men jag kan inte låta bli att tänka på Super Size Me i de här sammanhangen.

Jag undrar dock om man inte borde fråga sig även vad kemikalierna ovan och andra gör med barn och vuxna? Ett problem jag brukar tjata om är att vi faktiskt inte vet vad vi får i oss när vi äter ute. Detsamma gäller våra skolor och personalmatsalar. Är inte det ett problem? Borde vi inte få det med matsedeln? Hur ska man annars kunna skydda sig alls i det här avseendet? (Om man nu ibland av olika skäl vill äta ute.)

Andra bloggar om: fetma, kemikalier, miljö, hälsa, politik, reach, eu . (Pingat till intressant.se.)

Sjukvårdsdatorer håller inte måttet skriver Svenska Dagbladet:

Sjukvårdens datorer hanterar numer röntgenbilder, EKG och annan viktig medicinsk information. Därför har Läkemedelsverket tillsammans med Socialstyrelsen gått ut och säkerhetskontrollerat ett antal datorer. Och det har visat sig att de flesta inte uppfyller samma krav som ställs på de medicintekniska produkterna, exempelvis hjärt-lungmaskiner. De produkterna granskas av en tredje, oberoende part innan de används, men för datorerna som läser av annan information finns alltså inte några sådana rutiner.

Det är naturligtvis inte bra om röntgenbilder eller liknande förväxlas eller misstolkas på grund av problem med datorerna. Kanske försöker sjukvården spara för mycket på datorerna?

Men det finns förmodligen viktigare saker att titta på inom det här området. I artikeln står samma krav som ställs på de medicinsktekniska produkterna.

Det låter ju bra, men jag känner att jag vill berätta vad jag var hörde ganska nyligen.

Jag deltog för ett år sedan på en föreläsning med efterföljande rundvandring på en psykiatrisk klinik. Mitt deltagande skedde med anledning av att en person jag känner varit med om en ECT-behandling (dvs elchocker, som jag föredrar att säga) och därvid fått en stor minnesförlust som verkar vara till stora delar permanent.

Om man söker på Internet eller frågar inom psykiatrin så får man veta att det händer inte. Man får inga permanenta minnesförluster (eller andra skador av elchocker). Jo, säger man, det finns ett kännt fall, ett undantag, med minnesförlust.

Det skulle vara bra om det var sant, men tyvärr träffade jag på ytterligare en person, en annan ung kvinna, som efter fem år fortfarande hade en permanent minnesförlust för stora delar av åren innan elchock-behandlingen. Hon kände till flera fall sa hon. Märkligt tyckte jag, som frågat inom psykiatrin om samma landsting om just detta.

Jag var alltså ganska nyfiken eftersom föreläsningen jag varit på hölls av en underläkare som specialiserade sig på just elchock-behandling. Hon var mycket positiv till elchock-behandlingen och verkade till min förvåning inte särskilt bekymrad när jag berättade om minnesförlusterna jag nämnt ovan. Hon kände inte till de här fallen med minnesförluster, sa hon.

Under rundvandringen visades även utrustningen som används vid elchock-behandlingen. Jag tyckte det var av intresse hur de kontrollerades.
- Vem kalibrerar dem, frågade jag.
- Det gör tillverkaren, svarade underläkaren
För säkerhets skull kontrollerade jag att jag inte missuppfattat det hela. Underläkaren vidhöll att det var tillverkaren som kontrollerade utrustningen.

Tilläggas bör kanske att biverkningar av elchocker inte registreras av Socialstyrelsen. Den rapporteringsskyldighet som finns vad gäller biverkningar gäller endast läkemedel. Detta enligt den ansvarige på Socialstyrelsen.

Andra bloggar om: sjukvården, patientsäkerhet, medicinskteknisk utrustning, elchocker, ECT, psykiatri, psykologi . (Pingat till intressant.se.)

Varför sålde vakterna på Stureplan Rohypnol? Jag kan tänka mig ett par orsaker:

• Det är så tråkigt på Stureplan så man står inte ut utan lugnande medel som gör att man domnar bort.
• Man är tvungen att ta kokain eller något liknande för att verka aktiv och duktig. Sen kan man inte sova och utan lugnande.
• Eller är det kanske detta kunderna har i tankarna?

Lite mer allvarligt: Är det i detta klimat som myten om duktigheten (som är så viktig för vissa) tar form? För de flesta som är där är det nog bara “roligt”. Vi andra förstår inte.

Andra bloggar om: stureplan, knark, kokain, rohypnol . (Pingat till intressant.se.)

Aqurette kritiserar med all rätt att

Leif Nilsson, verksam inom Statens institutionsstyrelse, SiS, riskerar att få sparken efter att han kritiserat svensk narkotikapolitik. Bakgrunden är att Skånska Dagbladet den 25 januari publicerade en debattartikel i vilken han redogjorde för egna erfarenheter av en förbudspolitik som inte fungerar men föder intressen som ägnar stor kraft åt att dölja sina misslyckanden.

Det är kanske värt att i sammanhanget påpeka att inom det privata näringslivet har du ännu svårare att gå ut och kritisera din arbetsgivare? Om du t ex går ut och pratar med tidningar om ett problem på din arbetsplats, där kanske din arbetsgivare gjort något brottsligt, så har en privat arbetsgivare rätt att avskeda dig (om jag förstått det rätt). Det kan t ex gälla allvarliga arbetsmiljöproblem, eller problem med säkerheten i företagets produkter. Syftet är att skydda varumärket.

Det betyder inte att man inte kan påpeka de här problemen, men man får vara väldigt noga med hur man gör det om man inte vill råka illa ut själv.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, åsiktsfrihet, repression, sverige, näringslivet, narkotika, leif nilsson . (Pingat till intressant.se.)

När jag läser om Forsmark och säkerheten tänker jag mest på vad som händer runtomkring. Den första tiden fanns det en hel del bloggar och tidningsartiklar som kommenterade det hela med oro för att kärnkraftstödet kanske minskar. (En mer balanserad variant finns här: Forsmark sänker stödet för kärnkraft.)

Varför var det av intresse just då?

Glädjande nog har denna typ av kommentarer minskat. Men jag undrar hur mycket det beror på att den som skriver det skulle hamna i dålig dager? För väldigt få av de bloggare som skrivit så tidigare har kommenterat säkerheten i Forsmark igen. Jag ser ingenting som visar på att de tänkt om.

Varför är nu det intressant? Eller är det det?

Jag tror att det är högst intressant. Det handlar om vår förmåga att sätta oss in i vad problemen i Forsmark verkligen innebär, menar jag. En stor olycka i Forsmark skulle kunna få oerhörda konsekvenser för Sverige - och kanske andra länder. (Märkligt nog känns det som om jag lånar ett ord ifrån våra sportkommentatorer när jag skriver oerhört. Ord och “rubrikspråk” räcker inte ensamma här, tycker jag.)

Så varför skriver så få om säkerhetsproblemen i Forsmark? Det går väl inte att säga att det “inte berör våra liv”?

Och ändå är det precis som om det inte gör det. Som om det inte berör våra liv. När jag just idag tittar på knuff.se så har finns där 3 bloggar som skriver om Forsmark och säkerheten. Det finns samtidigt 79 bloggar som skriver om att Johanna Sällström är död. En nog så sorglig sak, speciellt som hon var så ung, och förvisso har det hänt nu. Varje människas död är en särskild händelse. Ändå är det väl vad gäller vår framtid en långt mindre sak?

Jag tvivlar inte på vår förmåga att förstå att en olycka i Forsmark kan få väldiga konsekvenser. Det ser säkert de flesta. Och jag tror att många också vet att en kanske speciellt lycklig omständighet rådde i Tjernobyl, som gjorde att bara en mycket liten del av det radioaktiva materialet kom ut. En lycklig omständighet, som vi inte säkert vet så mycket om.

Det kan inte hända i våra reaktorer säger man förståss. Sant. På sätt och vis. Förloppet i våra reaktorer kommer att se annorlunda ut beroende på en annorlunda konstruktion. Exakt hur det kommer att se ut vet vi dock inte. Vi vet inte - det är viktigt.

Men det jag undrar över är våra tankar kring konsekvenserna. Varför blir det så viktigt att försvara kärnkraften i ett ögonblick när dessa konsekvenser skymtar fram så tydligt? Varför är det så svårt att byta attityd till något man försvarat? Varför måste man då slå ned på de som vill peka på riskerna? Varför får det som sker i Forsmark inte proportioner som motsvarar det som skulle kunna hända?

Jag menar absolut inte att det handlar om dumhet i form av bristande logisk förmåga. Men något slags dumhet menar jag ändå att det är. En dumhet som hör ihop med våra känslor, kanske med vår vilja att framstå som duktiga. Och det finns konsekvenser av den dumheten.

När jag säger det här undrar jag förståss hur många som tycker att jag målar fan på väggen, söker mig till katastrofer, försöker göra mig viktig. Ja, säg det, tänker jag. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag emellertid inte annat än tycka att det här är viktigt.

Statens Strålskyddsinstitut (SSI) är också oroade över Forsmark, speciellt över utsläppen just nu, skriver bl a DN, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Under gränsvärdet. Både vår oro och utsläppet verkar vara under gränsvärdet. Den här gången.

Jag har även tidigare skrivit några korta rader om säkerheten i Forsmark och hur man kan se på den.

Andra bloggar om: forsmark, kärnkraft, kärnkraftverk, psykologi, politik . (Pingat till intressant.se.)

Ishmael Beah har varit barnsoldat. Efter vad jag förstår så har han haft det precis så djävligt under sina tre år som en av barnsoldaterna (13 års ålder till 16) som vi så många gånger hört att de har det. Olikt många andra överlevde han och kom tillbaka till livet. Dessutom verkar det som han har med sig lärdomar till oss andra som slipper gå i den delen av livets ibland brutalt hårda skola som Ishmael gått i. Aftonbladet citerar honom, när han nu 26 år gammal svarar på frågan om han är fri från de hemska minnena:

Det är en ändlös process, säger Ishmael. Det svåraste är att återuppväcka sin egen mänsklighet. Men jag är ett levande bevis på att det är möjligt.

Kan man annat än bli nyfiken på en människa som säger så? Vem är han? Vad har gjort det möjligt för just honom att gå igenom detta och komma tillbaka till oss och berätta? Jag tror att han vill ge oss en viktig ledtråd när han i sitt tal i en sammankomst kallad Religions for Peace i Hiroshima i augusti förra året säger

In my experience, I came to see that during times of extreme violence, everything collapses, family and communal structures, there are no schools, suspicions arise between neighbors, basically the culture begins to die because people loose hope, they stop believing in everything. This is where religions can be effective in helping people to feel their self worth, to believe that life is precious and obstacles can be overcome. I believe that religious groups, working together, have a positive moral and spiritual advantage to effectively deal with such problems.
…
Throughout most of my life, I have practiced Islam, Christianity, Judaism and Buddhism. I do not hold complete allegiance to either religion because all of their teachings have been essential at specific moments in my life. Based on this I have to come to the conclusion that regardless of our faiths, we all want peace and security in our lives, communities and the world. Our common goal to preserve humanity, its spiritual and moral dignity, is in itself hopeful that we can transform the world from all its ills. Thank you.

Hela hans tal finns återgivet på Unicef, Voices of Youth. Jag fann det högst läsvärt.

Hans upplevelser av kriget och sig själv i det återger Ishmael tillsammans med en dikt på Nuclear Age Peace Foundation:

During my early childhood years, my country was peaceful and I lived a satisfying life that was full of love, friendliness and happiness.
…
Between the ages of nine and eleven, everything changed. My father and mother separated and a civil war began.
…
In fact, most of the horrible events that I went through didn’t affect me until after I was taken out of the army and put into a psycho-social therapy home years later. I had been demilitarized as part as an effort by UNICEF and entered into a rehabilitation center for former child soldiers. At the psycho-social home, I began to experience trauma of another kind. I had sleepless nights. Every night I recalled the last day that my childhood was stripped away from me. I felt I had no reason for staying alive since I was the only one left in my family.
…
The only times that I found peace with myself was when I began writing song lyrics about the good times before the war. Through these writings, as well as the help of the staff in my psycho-social therapy home, I was able to successfully overcome my trauma. I once again rediscovered my childhood that was almost lost.
…
Fortunately, I was reunited with my uncle and started school again in Freetown, the capital of Sierra Leone. At this point in my life, I developed a sense of appreciation for everything around me and became only interested in the positive outcome of every situation.
…
I think that every human being should be aware of the possibility of change. I strongly believe all humans are positive beings and are capable of thinking positively. It is just that life brings us different roads to travel, in order to find sanity in ourselves. It is possible for everyone to arrive at this hopeful conclusion.
…
Back home my elders said, “Sometimes good comes from bad.” It is true. It is also true that good come from good.

Jag ser fram emot hans bok A Long Way Gone: Memoirs of a Boy Soldier som strax släpps.

Andra bloggar om: ishmael beah, krig, fred, politik, psykologi, religion . (Pingat till intressant.se.)

Bernt Johansson berättar idag en sann historia om att vara cancersjuk i Sverige.

Jag har själv sett det på nära håll. För två år sedan dog en ung ensamstående mamma och efterlämnade sin lilla dotter på 4 år. Räkningarna strömmade in. Hon råkade vara tvungen flytta tillbaka från ett annat land samtidigt som hon fick cancer. Bostad? Nej, du kan inte få förtur. Hon hade bara tagit plats i bostaden ett år. I ett år hade hon tagit plats i kommunen där hon bott innan. Om hon fått.

Det fick hon inte. Kommunen kunde inte ordna bostad till en ensamstående cancersjuk mamma utan pengar. Men räkningarna strömmade in.

Kylie Minogue har varit de cancersjukas ansikte för många i Sverige. Min vän var precis lika gammal som Kylie, minst lika vacker. Men inte lika rik.

Alternativ vård? Kunna leva den sista tiden på bästa sätt tillsammans med sitt barn? Nej, inte om man inte har pengar. Vården bestämmer vad som är bra vård för dig. Även om alla vet att du ska dö.

Vore inte Bernt Johansson en mycket bättre symbol för cancer i Sverige än Kylie?

Andra bloggar om: cancer, fattigdom, ekonomi, politik, , skatter, hälsa, individualism, frihet, filosofi, kränkningar . (Pingat till intressant.se.)

Jag tänkte tidigare skriva “stäng ner Forsmark” (tills säkerhetsfrågorna synats grundligt), men jag tänkte att då får jag bara en massa kommentarer om att jag överdriver och målar fan på väggen vad gäller farorna med bristande säkerhet. Så jag funderade lite. Nu har de stängt sig själva på grund av nya säkerhetsbrister.

Inte en enda kommentar på någon blogg ser jag ännu, trots att Aftonbladet, Expressen, DN och Svenska Dagbladet skriver om att Forsmark stängt två av sina tre reaktorer. Märkligt, tycker jag. Vissa frågor är helt enkelt av sådan dignitet att de bör bevakas hela tiden.

Har regeringen yttrat sig? Är kärnkraftssäkerhet något som ekonomerna sköter bäst enligt den nya regeringen? Visst är det här lite elakt sagt, men frågorna kräver engagemang från högsta politiska ort, menar jag.

Andra bloggar om: kärnkraft, politik, forsmark, härdsmälta, energi, säkerhet . (Pingat till intressant.se.)