editor@OurComments.org

Jag läste Tarik Salehs roliga krönika Om vikten av att visa sig ointresserad idag:

I jakten på absolut kontroll över våra liv är det värsta tänkbara scenariot att vi skulle befinna oss i en situation där vi vill ha någon mer än denna någon vill ha oss.
…
Gud förbjude att någon skulle säga “jag behöver verkligen dig” det är liksom värre än att bekänna att man är nekrofil.

Jag skrattade gott åt krönikan, samtidigt som mörka tankar kring vår narcissistiska (eller som det hette förr: egoistiska) inställning tillvarandra dök upp.

Ibland ser jag som i ett mytiskt skimmer, som i en ond saga, hur Auschwitz och Eden ligger intill varandra med en bro emellan. Åt ena hållet på bron står det egoistisk narcissism. Åt andra håller står det människokärlek. På ena sidan hör jag röster upprepa “har du inga egna vänner”, “vi behöver dig som är extra duktig och snabb” och ibland hörs också lite tystare, liksom på avstånd, eller kanske bakifrån “så synd om dig”.

Men på den andra sidan är det mer lyssnande tystnad. Där tar man emot dem som inte fick plats på den andra sidan. De som stöttes ut. De man inte hade tid med på den sidan där effektiviteten är allt. Det tar tid att lyssna på dem. Det tar tid att förstå hur ont det gör. Eden har man evigheten. Kanske är det därför?

Efter en stund minns jag emellertid att Eden och Auschwitz är på nästan samma plats. Att en människa som ena dagen grymt stöter bort en annan, nästa dag på bästa sätt tar hand om dem som ligger närmast. Så nära är de. I samma människa.

Det finns forskare som säger att det inte finns någon altruism. Att de inte kan upptäcka någon, hur mycket de än försöker.

Så dumt, tänker jag då. Så duktiga forskare och så dumt. Det är klart att man inte kan upptäcka den goda viljan. Inte på det sättet. Den visar sig inte i statistiska storheter. Då vore den inte en god vilja. Inte någonting vi gör för att vi vill det. Då vore den ju bara en följd av något. Ett statistiskt samband.

Ja, det är precis det vi ser, säger forskarna. (Jag tror bestämt att de är en del av den onda sagan.) Ofta ser vi att den som gör något vi kallar gott vinner på det. Vi tror att det alltid är så.

Jo, tänker jag. Visst orkar man mer om man får något tillbaka. Visst orkar man stödja mer då. Kanske är det därför det är så svårt för de som är egoister, narcissistiska egoister, att någonsin bli fria? Vem orkar stödja dem när den som stödjer sedan bara blir lämnad, inte duger längre? (Narcissistiska personlighetsstörningar anses som bland det svåraste att göra någonting åt i psykoterapi.)

Är det därför vi är så rädda för att närma oss andra? Så rädda för att visa att vi vill? Just för att vi kanske råkar vilja ha någon som kanske stöter bort oss? Kanske anar vi den narcissistiska läggningen. Kanske det till och med är den som vi dras till? (Det där att den andra människan är så fantastisk.)

Men är vi inte alla det, både egoistiska och altruistiska? Kanske handlar Eden om att försöka komma till rätta med det? Med oss själva.

På mitt nattduksbord (om jag hade något) ligger Ursula Nubers bok Vår tids egoism. En bok som jag tar mig igenom med både intresse och smärta, små bitar då och då.

Andra bloggar om: psykologi, narcissism, egoism, sex, samhälle . (Pingat till intressant.se.)

Vi lever i finansmännens tid kanske man kan säga. Alltså ungefär som att man kan vara född i Tigerns år enligt kinesiska horoskop.

Finansmannen är kung idag. Påverkar våra liv menar många. (Gör de verkligen det? Jag vet inte säkert.)

Hur lever då en finansman? Att han har ojämförligt mycket mer pengar än vanliga människor förstår vi ju, men sliter han hårt för dem? Är han driven av ett kall att ordna så att vi vanliga dödliga har jobb och mat på bordet? Är han rent av ett offer, en människa som sliter ut sig i en utsatt position och som ersättning för sitt liv bara erhåller pengar? (Vem vill ha pengar i stället för liv? Ja, ja, rånaren naturligtvis, men i stället för sitt eget liv?)

Om man tittar på en av finansmannens vanliga dagar kanske man kan förstå mer? Är hans dag väldigt olik våra dagar? Måste han offra sig själv?

I en intervju i Aftonbladet delger oss generöst “riskkapitalisten” Christer Gardell sin vardag:

Finansmannens dag enligt intervjun		En vanlig dödligs kommentarer
06.45	Vaknar , kollar tv-nyheterna, duschar, tar en kaffe och i bästa fall en macka och ett glas vatten. Hastighetsläser Dagens Industri och Svenska Dagbladet på fem minuter.	Men vad gör han? Fram till 8? Bäste reporter, något stämmer inte alls här. Kanske hjälper han till i hushållet?
08.00:	Kör till kontoret . Jag är hyfsat bra på att undvika köerna, men vägtullarna var fantastiska!	Låt oss ta som modell för ett “vanligt” jobb en städare/städerska. (Alla vet vad jag menar när jag skriver städare, eller? Ordet är väl inte utdött?) Det här är väl ungefär vad en städare gör på morgonen också, tar sig till sitt jobb. Fast städaren kanske åker kollektivt? Och har kanske helt andra arbetstider?
08.30	Morsar på kollegorna. Har internt investeringsmöte eller möte med någon analytiker eller vd. På vårt kontor. Om jag syns på andra företag börjar genast ryktena.	Jobb lite drygt 3 timmar.
11.45	Spelar tennis. Sekreteraren har order om att aldrig boka jobblunch om det inte är kris. Är på banan 12, spelar en timme, duschar sedan och småsnackar.	Om vi kör vidare med städerskemodellen här så är det här i varje fall inte arbetstid. Däremot är det säkert jättebra för hälsan och för effektiviteten på arbetet att kunna motionera mitt på dagen.
13.30	En sallad väntar på skrivbordet. Läser under någon timme en enorm mängd papper.	Jobb 5 timmar från 13:30 till 18:30? Kan det vara en rimlig bedömning?
15.30	Grand Hôtel för Konjunkturrådets rapport med bland andra finansminister Anders Borg.	Får nog anses som jobb, se ovan. Fast för många andra intresserade av politik och ekonomi hade det förstås inte varit det. Vaför jag nämner det? Jo, en del (t ex en städare) måste tillägna sig det här på fritiden för att kunna delta i den politiska debatten.
19.00	Middag i Grands vinterträdgård. En vanlig kväll hjälper jag tjejerna med läxorna, speciellt med matte.	Jobb? Kanske. Fast med städerskemodellen absolut inte.
23.00	Släcker lampan, kvällstrött.	Oj, det blir många timmars sömn. Tycker jag, men vi är ju alla olika.

Jaha. Verkar det inte som en ur tidssynpunkt högst ordinär dag? Inget speciellt slit som jag kan upptäcka.

Fast kanske tittar jag på fel ställe? Kanske hela umgänget handlar om finanser? Jag menar ungefär som när politiker just inte hinner umgås med annat än politiker för att politiken tar hela deras tid?

Tycker du som läsare att jag raljerar? (Eller du kanske inte märker det?) Ja, lite. Men jag försöker inte driva med mannen ovan. För det jobb han gör har han min fulla respekt. Jag tror säkert att han gör sitt bästa.

Jag bara undrar. Undrar vad som motiverar att han tjänar så otroligt mycket pengar jämfört med många andra.

För det är väl ändå till sist så att fördelningen av resurser i samhället är en politisk fråga? Någonting vi kommer överens om gemensamt. Att de resurser som byggts upp under årtusenden av slit och möda fördelas på ett bra sätt. Så att alla som lever nu och i framtiden ska få vara med och ha det bra. Eller?

Andra bloggar om: politik, ekonomi . (Pingat till intressant.se.)

Ibland känns det som om vetenskapen är den nya religionen. Ibland kommer det så nära att det känns lite Orwellskt. Som när mina ögon fastnade för den här delen av en web-sida idag:

Men är det kanske i stället så att vetenskapen är den nya politiken? Ja, det är svårt att få fason på verkligheten, som stationsvakt skriver.

Andra bloggar om: religion, vetenskap, politik, humor . (Pingat till intressant.se.)

Visst ser han förvånansvärt ung ut för sin ålder, Jack Arsher. Har han månne ätit en hemsk massa youghurt i sitt liv? Eller var folk bara friskare förr?

Andra bloggar om: humor . (Pingat till intressant.se.)

En professor i internationell ekonomi (Lars Calmfors heter han visst) tycker att de som inte tror på att sänkt a-kassa är ett bra sätt att minska arbetslösheten är ovetenskapliga. För att understryka att de verkligen inte har förstått vad det handlar om skriver han på Aftonbladet debatt:

En nyligen publicerad OECD-rapport går igenom 17 sådana panelstudier och finner att 14 av dem visar att lägre arbetslöshetsersättning minskar arbetslösheten.

Vad ska man säga? “Suck!” kanske? Vad undersökningarna på sin höjd visar är att det fanns en samvariation mellan arbetslöshet och lägre arbetslöshetsunderstöd. Detta under de speciella förhållanden som undersökningarna är gjorda under.

Allt annat som sägs är tolkningar av den samvariation som finns. Och tolkningar som inte är försiktigt gjorda tenderar att följa tolkarens vilja. Tolkarens politiska vilja i ett sådant här fall förstås.

Visst vet man väl sånt om man nu är professor i ekonomi? Eller? Om man nu vill undervisa (vilket Calmfors verkar vilja) så är det väl klokt att inte förenkla så mycket att det man säger inte längre gäller?

Andra bloggar om: a-kassa, ekonomi, politik . (Pingat till intressant.se.)

Prova den här: Wulfmorgenthaler.

Andra bloggar om: humor . (Pingat till intressant.se.)

Utrikesminister Bildt är i blåsväder för de optioner han fått från Vostok Nafta. En del ifrågasätter hans trovärdighet (se Expressen, DN, Aftonbladet och TV4).

Jag tillhör inte Bildts beundrarskara, men jag har svårt att tänka mig att Bildt är dum nog att hamna i en uppenbar jävsituation så jag utgår från att han blir friad. (Per Westberg uttrycker det försiktigt och bra tycker jag, se Men Bildt har ju rätt.) Visserligen tycker jag att 5 miljoner verkar oerhört mycket betalt för tiden han lagt ned, men det återspeglar väl den ekonomiska makt som Bildt har. Och många andra med liknande uppdrag. Inget att angripa Bildt för, men kanske något att fundera över?

En annan sak att fundera över är hur mycket Bildts förmögenhet nu blivit. När han tills nu ägde 20 miljoner i aktier så var hans förmögenhet 3 miljoner. Om vi då lägger till 5 miljoner så blir det …?

Varför tittar ingen på regeringsmedlemmarnas märkligt låga förmögenheter?

Se även mina tidigare inlägg Olja, aktier, krig och Carl Bildt och Äter den nya regeringen pengar? Eller ger de bort?.

Så en helt annan sak som känns aktuell ändå i sammanhanget: Vad skriver vi bloggare om? Utan att helt undvika att att känna mig träffad (hoppas ingen förstår vad jag menar) så tycker jag att Syrran har en hel del intressanta synpunkter i Bloggosfären full av meningslösa referat.

Men som bloggare får man väl trösta sig med att även professionella aktörer har brister (fast de nog har mycket mer tid). Läs om konsten (att misslyckas med) Att intervjua Carl Bildt.

Andra bloggar om: politik, carl bildt, regeringen, vostok nafta. (Pingat till intressant.se.)

Jag har inte haft tid, ork och lust att skriva på ett tag. Inget roligt. Här är i alla fall något ganska roligt, några foton i rätt vinkel.

(Tack Christer!)

Andra bloggar om: humor . (Pingat till intressant.se.)