editor@OurComments.org

IFAU:s (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) rapport om fusket med föräldraförsäkringen har föranlett en hel del tidningsartiklar (se t ex Aftonbladet och Svenska Dagbladet) och en del blogginlägg. Selig.se tar upp några exempel på vad som egentligen står i rapporten och vad som stått på olika bloggar. Kul.

Föräldrafusket är värre än väntat skriver Aftonbladet. Så mycket som 650 miljoner kr per år kan de ha fuskat till sig.

Lika mycket som ett rejält avgångsvederlag och pension för vissa topp-VD. Och detta i en del fall bara för att föräldrarna tycker att de inte får livet att gå runt annars.

Nu ska jag försöka sluta vara kritisk några timmar och bara njuta. Kulturnatt i Lund, ibland är det jätteroligt, ibland så där. Men man kan ju njuta ändå.

Jag saknar förståss all den invandrar-mat som fanns på Kulturnatten innan. Av någon anledning ansågs det inte som fint tror jag. Det är sånt jag inte begriper. Om det är något jag vill ha ut av kulturen så är det ett bättre liv.

Jag undrar varför någon egentligen skriver satir. Det går väl inte att överträffa något sådant här i dumhet:

En 83-årig kvinna som bott 65 år i sin bostadsrätt i Sundsvall vräks eftersom pengarna på hennes autogiro tog slut medan hon vistades på sjukhus. På tisdag ska lägenheten säljas på exekutiv auktion.

Hon låg alltså på sjukhus, svårt sjuk i Parkinson, betalade hyran via autogiro. Pengarna på kontot tog slut. HSB-föreningen skickade ärendet direkt till inkasso, kvinnan kunde inte läsa inkassobreven. Hon hade sökt hjälp för detta, men inte hunnit få det.

Och så vräks hon. Det är ju så dumt så man får spader. Och så får man naturligtvis lust att skriva vad man tycker om de som vräker henne. Men det får man kanske inte? De kanske skyddas av lagen? Jag kanske blir ärekränkande? Deras heder är kanske i fara?

Alla måste vi ju följa lagen. Är det kanske därför man skriver satir? För att kunna skriva vad man verkligen tycker?

I en debattartikel i DN idag skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin att

Redan nu kan man dock konstatera att en avgörande faktor var att alliansen - och då främst moderaterna - lyckades övertyga väljarna om att en alliansregering inte skulle genomföra ett systemskifte i Sverige när det gäller den sociala tryggheten och den svenska modellen på arbetsmarknaden. Den nyvalda regeringen har alltså inte fått något mandat för sådana förändringar som rubbar balansen på arbetsmarknaden eller i grunden hotar den sociala välfärden.

…

Det finns bland många en stark förhoppning om att vårens avtalsrörelse ska bli starten på en period där löneskillnaderna börjar minska i stället för att fortsätta öka. På det området känner vi en oro för att regeringens aviserade åtgärder är början på ett mer smygande systemskifte för att etablera en ny låglönemarknad i Sverige. Det är något som står i direkt motsättning med våra strävande att minska löneskillnaderna.

Om dessa fördelningskonflikter förvärras av en omfattande osäkerhet om hur löntagarnas trygghet påverkas av politiska beslut, kan det bli mycket svårt att sluta stabila löneavtal på arbetsmarknaden. Förutsägbarhet och stabilitet är nödvändiga förutsättningar för lugna förhandlingar.

Detta föreanleder LO:s motpart arbetsgivarna att skriva om “LO:s förfall”. Arbetsgivarnas företrädare Urban Bäckström, dvs VD:n för Svenskt Näringsliv, skriver också att LO inte respekterar valresultatet.

Här ondgör sig alltså alltså de som har den ekonomiska makten i Sverige - liksom makten över det mesta av media i Sverige och vars politiska företrädare vunnit riksdagsvalet - över att LO uttrycker sin vilja. Man har till och med mage att säga att det är odemokratiskt att LO uttrycker sin vilja - trots att så mycket makt ligger i händerna på den ekonomiska makten i Sverige.

Är det odemokratiskt att ge röst åt de som inte har så mycket makt? Eller hur menar arbetsgivarna?

Man kan verkligen undra om arbetsgivarna överhuvudtaget vill ha ett starkt LO som motpart i Sverige. Kanske vill arbetsgivarna bestämma helt utan LO?

Sannolikt blir du som läser det här diskriminerad på krogen. Det blir nämligen såvitt jag förstår de flesta enligt den här artikeln.

Förutom slutsatsen tycker jag den är intressant. Min slutsats är snarare att vi bör göra något mer direkt åt diskrimineringen. Det kan inte vara bra att ha ett nöjesliv som diskriminerar. Skulle man inte helt enkelt kunna ta ifrån krogar som diskriminerar rätten att servera alkohol?

Fast det kanske är någon slags ekonomisk rättighet för krogar att diskriminera?

I varje fall är det vad Attac läser ut av väljarundersökningen Valu 06. Det gör mig nyfiken. Vad är det i moderaternas budskap som attraherat dem? Varför tappade socialdemokraterna just de väljarna?

Jag vet inte vad jag ska tro om det här ännu, men jag det gör mig nyfiken:

Expressens reporter Sofia Hartung wallraffade hos socialdemokraterna. Hon kom ända in på arbetarekommunens styrelses strategimöten. Hennes metod: ett förhållande med en av ombudsmännen. …

Det är något nytt i Sverige. Idag kan man t ex läsa i Sydsvenskan, en av de ledande borgerliga tidningarna, att

Nu ska den nya alliansregeringen sänka a-kassan, sjukpenningen och förtidspensionerna …

Man kan också läsa i Svenska Dagbladet att

Reinfeldt erövrar nu makten när den offentliga ekonomin är stabil, tillväxten på rekordnivå och sysselsättningen stigande. …

Det känns som något väldigt nytt har hänt. För det här kunde man väl inte läsa igår? Det var väl inte sant då, att ersättningarna till svaga grupper ska sänkas nu när Sveriges ekonomi är stabil och tillväxten är på rekordnivå?

Eller kanske det var det? Jag kanske bara inte såg det. Kanske var det fler än jag som inte såg det?

Solen skiner i alla fall i denna smått underliga värld. Trots att högeralliansen segrat. Och visst är världen ännu underbar om man tar cykeln och lämnar stan lite: