När jag växte upp hade jag en vän vars föräldrar var medlemmar i en
pingstkyrka. Jag upplevde det ofta som att jag var värd mindre när
jag var där för att jag inte tillhörde pingstkyrkan. Det var dock
inte mer än ett underligt inslag i mitt liv, inget jag funderade mer
över än andra underligheter. Tills en dag min vän dumpade sin
flickvän. För att hon inte var med i pingstkyrkan.
Jag fattade inte alls först. Var det sant? Hur kunde han göra
så. Handlade inte det Jesus sagt om att man skulle göra mot andra
människor som man ville att de skulle göra mot en själv? Hur kunde
han göra så mot henne då? Bara för att hon inte trodde som han? Han
fick väl tro vad han ville, men hon var ju en annan människa. Någon
som man skulle göra mot som man ville att andra skulle göra mot en
själv.
Några år senare begick en annan vän självmord. Han sa till mig någon
vecka tidigare att han förbrutit sig mot Gud, men att jag inte kunde
förstå det. Jag var ju inte troende.
Däremot var jag rasande efter hans död. För jag visste att han haft
kontakt med pingstkyrkan genom vår gemensamma vän och antagligen
känt sig utanför.
När jag läste om Markus Anhage och hur han lämnade pingstkyrkan (SvD)
tänkte jag på detta. Intoleransen och reglerna. Hur en del anses
vara finare och mer värda. Det var liksom tvärtemot vad jag själv
alltid känt. Det jag fått via modersmjölken: att aldrig se ned på
någon människa.
Just nu har jag läst Karen Armstrongs bok Världsreligionernas
födelse. Det finns ett litet underbart citat i den om just det här
frågorna (det finns flera, men ni får bara ett här …):
I Talmud finns en berömd anekdot om Hillel. En hedning kom till
honom, ställde sig på ett ben och lovade övergå till judisk tro om
rabbinen kunde lära honom hela lagen medan han stod så. Då sa
Hillel: “Det som är dig förhatligt, det ska du inte göra mot din
nästa. Det är hela lagen, allt det övriga är förklaringar.”
Jag antar att du känner igen andemeningen? Så enkelt, genialt. Och
så svårt. (Naturligtvis finns samma enkla svar i alla de stora
religionerna. Karen Armstrong förklarar hur, när och varför.)
Och jag kan inte förstå Sturmark och de som kallar sig förbundet
Humanisterna. Vad har de emot detta? Lika lite som jag kan förstå
reglerna i pingstkyrkan. Båda förefaller de mig vara samma andas
barn. De som vill vara lite bättre än andra. Varför det, undrar jag
(i det närmaste citerande allas vår Astrid L)?
Andra bloggar om: religion, humanism . (Pingat till intressant.se.)