editor@OurComments.org

För ett par dagar sedan hjälpte DN och SvD Moderaterna (eller är det hela Alliansen?) att få ut deras bild av fusket med socialbidrag som något som är helt moraliskt förkastligt och väldigt utbrett.

Erik Berg synade i sin blogg approximation siffrorna och ställde dem i relation till t ex fusket med undanhållna skatter, som verkar kunna vara i storleksordningen 1000 (tusen!) gånger större. Dessutom verkar fusket bland bidragstagare vara ganska sällsynt.

Jag tog de här synade siffrorna och skrev in dem i en kommentar på Gunnar Axéns blogg, moderat och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Axén hade nämligen kommenterat artiklarna i DN och SvD och menade att borde straffa sig hårt om man fuskar med bidrag, upp till 4 års fängelse.

Rimligen förväntar man sig då att Axén har tänkt igenom det här noga och naturligtvis borde han känna till det som Erik Berg påpekar. Av någon anledning tycks Axén ändå mena att just det här fusket är särskilt moraliskt förkastligt.

En annan tolkning vore kanske att Axén vill försvara socialförsäkringssystemet genom att få bukt med fusket. I så fall är jag förvånad över hans sätt att göra det. Hans inlägg kan knappast leda till något annat än att stärka dem som ser ned på bidragstagare. (Skammen kring socialbidrag och föraktet för dem som får det diskuteras samband med det här lite hastigt på bloggen som Paolo Pissoffis manifest mot den svarta gallan.)

Antingen Axén är medveten om det eller ej så tror jag att han stärker hatet och föraktet mot de som hamnat utanför och inte har någon annan möjlighet än att ta emot socialbidrag.

I min kommentar på Axéns blogg för några dagar sedan nämnde jag också att Försäkringskassan och andra myndigheter ofta inte följer lagen och betalar ut de bidrag de ska och att de ofta är försenade, vilket kan vara väldigt, väldigt besvärligt för de bidragstagare som inte har några pengar alls.

Man önskar förstås att hela utspelet om det omfattande bidragsfusket var ett skämt, så som Badlands Hyena blandar till det. För om det inte finns några rationella skäl, vad handlar det här om annat än förakt från Moderaternas sida? (Har de något inre arbete för att ta itu med sådant?)

Jag väntar fortfarande på svar från Gunnar Axén. Är det någon som tror att han kommer att bemöta det här? Om han inte gör det, vad drar ni för slutsatser då?

Uppdatering

Jag fick svar, se länken ovan till Gunnar Axéns blogg. Mitt svar till honom blev:

Låt mig svara dig punkt för punkt, jag har inget alls emot det här.

- Visst, cykelstölder är också brott - men de utreds sällan. Någon skillnad är det väl på om man snor en miljard än om man snor en hundring?

Men naturligtvis ska fusk i bidragssystemen utredas. På vettigt sätt.

- Att vissa får ut mer av den gemensamma kakan, dvs att de betalas betydligt mer per arbetad timme än andra, innebär inte det att de tär mer på det vi gemensamt producerat? Möjligen, jag säger möjligen, har de också bidragit mer. Men det finns inget bevis för det. Däremot vet vi med säkerhet att de får mer av den gemensamma kakan vi alla bakat.

Så jag kan inte se att de med säkerhet “i högre grad bidrar till vårt trygghetssystem”.

- Jag trodde att det var klart för alla FUT delegationens siffror verkar vara klart överdrivna. Har inte Husmark-Persson tagit avstånd från dem?

Du är säkert själv medveten om att av de 20 miljarder du nämner ansåg inte ens FUT att mer än 10 miljarder uppskattningsvis skulle kunna vara fusk.

Men de här 10 miljarderna krymper sedan otroligt. Har du lagt märke till det? Jag vill hoppas att du som ordförande för socialförsäkringsutskottet är medveten om det.

Annars är här några siffror. Kommentera dem gärna. Anser du att de är rätt eller fel?

Försäkringskassan skulle enligt FUT ha lurats på 7 av dessa 10 miljarder. Försäkringskassan menar dock att det snarare rör sig om sisådär 0.5 miljarder.

Redan där är vi alltså nere på högst 3.5 miljarder i stället för de 20 miljarder du (fortfarande) säger att det rör sig om. (Och med tanke på hur grov överdriften här var så frågar man sig ju hur det är med de resterande 3 miljarderna, inte sant?)

Hur förklarar du den här skillnaden? Är inte ni i utskottet informerade om vad Försäkringskassan har sagt om det här? Eller är det kanske du personligen som inte är det? Eller har jag missuppfattat uppgifterna från Försäkringskassan?

Jag har länge undrat vad det är för fel på min blogg. Få läser den och jag skriver sällan … - kan det vara så att det är något skumt med politiken på bloggen? Beta Alfa tipsar om Bloggparti som kan kolla vad min blogg röstar på…

Hm, det är ok, min blogg har fattat, men ändå är det kanske inte helt korrekt …

mymlan har vänligt och omtänksamt bett oss att berätta om oss själva genom att göra en lista på musik vi gillar. Det är ju roligt att berätta om vad man gillar.

Man ska göra en lista på tolv låtar. Jag tänker på det, men …

I stället råkade jag på den här siten: Calabash, tune your world. Idén är att stödja lokala musiker, lokal musik. Musiker som kanske inte har så stor chans att få pengar från de stora musik-bolagen. Genom det här bolaget får de in pengar.

Det får förstås bolaget också. Artisten och bolaget delar intäkterna lika - det är kanske inte jätterättvist. Men idén är bra och om någon vill plocka upp den i ett non-profit bolag så …

Hur som helst gillar jag bolaget. Och tänker börja kolla deras musik. Listan med de tolv låtarna kommer så småningom … - men de kanske inte finns i Spotify. Fast kära Spotify, visst vill ni väl också göra något sådant här??? Jag åker gärna runt i Afrika och lyssnar om ni vill …

Ibland undrar jag vad skapande är, eller kanske mer vilket skapande jag gillar. Idag gjorde Björn Ranelid ett skapande inlägg på Expressens DEBATT. Jag gillar det.

Han utnyttjar sin image av lite självgod och lyckas skapa de mest perversa kommentarer på olika bloggar.

Det är lysande. I ett slag visar han hur tron på marknadsmekanismernas förträfflighet inte överger dem som drabbats av villfarelsen. Finanskrisen och tankarna kring dem påverkar knappast kommentatorerna. För de vet bättre.

Själv försökte jag peka på samma saker för tre år sedan i den lilla berättelsen Vad är en basketstjärna?, men det lyckades inget vidare. Ingen blev upprörd, fast jag ganska rent ut sa “hur tänker ni egentligen”?

Några företrädare för föreningen Humanisterna undrar (om jag läst rätt) på Svd Brännpunkt varför sport ska ha anses ha större behov och rätt att speglas i radio och TV än andra sysselsättningar när vi nu inte längre har något landslag i fotboll. Fotboll omges dessutom ofta med ganska odemokratiska supportrar.

Jag är benägen att hålla med. Själv önskar jag större engagemang i frågor om själva livet som motvikt mot att evenemang med ofta stora ekonomiska intressen bakom får så stort utrymme i media.

Den fjärde juni 2008 blir troligen en historisk dag. Då riskerar den borgerliga alliansen att orsaka en massa människor skada genom ett enda beslut, beslutet om den försämrade sjukförsäkringen.

Många har reagerat, t ex Synskadades Riksförbund som har många medlemmar som oroar sig för att de snart kan stå helt utan försörjning. Det verkar vara en adekvat oro. För alla ska stå till arbetsmarknadens förfogan, alldeles oberoende av om de kan få något arbete verkar det som.

Vår förmodligen galna regering har sagt att man efteråt ska försöka fixa arbete åt dem som drabbas. Efteråt. Hur hänsynslös får man vara undrar jag? Vad har hänt med alla de som drabbas tills dess? Och hur vet man att man alls kommer att kunna ordna arbete till t ex funktionshindrade?

Det är väl förmodligen för sent att påverka nu. Jag måste säga att jag trots allt är en liten smula nyfiken på vad reaktionerna kommer att bli.

Det är ju inte ofta man får vara med om en sådan här stor omsvängning.

Var det på 30-talet sist?

En anonym handläggare på Försäkringskassan som hunnit tänka på det skriver om det. Känns det igen på något sätt?

De flesta bloggare verkar mer bry sig om avlyssning. Förmodligen bör man göra det också, men det känns mindre viktigt just nu. Avlyssnignen drabbar alla. Den försämrade sjukförsäkringen riskerar att drabba de som har det sämst. Känns kanske det också igen?

Förresten, ger inte arbetslinjen ett eko? Ser ni också en bild framför er, en port med ett ordspråk över?

Ilse-Marie på Ett Hjärta Rött skriver däremot bra om det här och ger en del intressanta länkar. Samma sak gör ANNBOOKWORM.

Stefan Tornberg, riksdagsledamot för Centerpartiet störs av att hans grannar fått brev från LO där han pekas ut som en av dem man inte ska ge sin röst om man inte vill att sjukförsäkringen ska bli sämre.

Det kan väl vara riktigt att han inte bör få någon röst i valet av dem som vill ha en bra sjukförsäkring, Centerpartiet tillhör ju dem som är med att försämra sjukförsäkringen, något som Ilse-Marie skrivit en hel del läsbart om på sin blogg. Läs också gärna Resursbloggen! Eller ta del av det ANNBOOKWORM skriver om rehabiliteringen med bl a intryck av hur det ser ut för långtidssjukskrivna och de med funktionshinder.

Det är dock inte det här Tornberg skriver om. Tornberg pekar i stället på att det är obehagligt att bli utpekad och undrar om vad han kallar “socialdemokraternas amerikanska PR-konsulter” kommit till heders igen.

Kanske det, tänker jag och undrar om det är så här personvalskampanjer kommer att se ut. Är det inte det Tornberg och hans kolleger i den borgerliga alliansen vill, dvs ha personvalskampanjer?

Jag för min del är tveksam till personval. Det är nog lätt att politiken kommer i skymundan. Jag vet inte vad LO skriver och Tornberg tänker tydligen inte tala om det. Han tycker tydligen att det är ointressant. Är det så vi vill att dialogen ska se ut?

Jag kan naturligtvis inte låta bli att undra vad Stefan Tornberg tycker om försämringarna i sjukförsäkringssystemet, kanske just för att han inte alls nämner det.

Och nog kan väl hans grannar vara intresserade av det? Speciellt som inslaget av personval kan bli större framöver. Men rent mänskligt förstår jag om han tycker att det är obehagligt att bli utpekad.

Fast det måste väl ändå vara så att det är betydligt obehagligare att bli utpekad på grund av att man är sjuk? Och att samtidigt få så pass mycket sämre ekonomi att man är tvungen att gå till socialen, kanske måste flytta mitt under sjukdomen m m? Men det tycker nog inte ledarredaktionen på SvD för de kallar det LO skriver “pinsam grälsjuka”.

Enligt den proposition 2007/08:105 som riksdagen röstar om i morgon 20 maj så ska papperslösa flyktingar inte ha rätt till fri akut sjukvård eller fri vård för sådant som inte kan vänta. Vad finns det för anledning till detta? Det är svårt att tro att det finns ekonomiska skäl till att neka dem denna vård. Men vad är då skälet?

Katrine Kielos uppmanar i Dagens Arena socialdemokratiska riksdagsledamöter att rösta emot propositionen. Jag håller med henne (och det krävs knappast Katrines skarpsinne för att inse att det är omänskligt att neka papperslösa flyktingar denna form av vård). Det är sorgligt att detta ska behöva sägas och jag kan inte låta bli att tänka på Helle Kleins utmärkta ledare i Aftonbladet, Hellre medmänniska än supporter på håll. Om inte socialdemokratin handlar om medmänsklighet och deltagande, då finns den inte!

Naturligtvis kan man påstå att de papperslösa flyktingarnas vårdbehov är tillgodosett i propositionen. De ska visserligen betala för sig. Jag tror inte det fungerar, hur skulle det egentligen gå till? Jag är mer benägen att tro på Roya och Matilda när de säger att många papperslösa måste vända i dörren därför att läkarna vet att de inte kommer att ersättas av landstingen.

Se också de debatt-artikeln av fyra centerpartister som vill ge fullständig rätt till papperslösa - en hoppfullt socialliberal ståndpunkt väldigt långt från de mer nyliberala tendenserna som numera tycks nästan helt dominera de styrande delarna av Centerpartiet.

Månadens webb-tävling står mellan de som i större eller mindre självgodhet tycker att det är rätt att driva med frågor kring den nyss mördade Englas begravning och de som först av allt vill visa hänsyn mot efterlevande. De båda lagen representeras för närvarande av:

Självgodheten

• Peace, Love and Capitalism (stor motståndare till planhushållning, spelar lika skickligt över hela planen),
• lakes lakonismer (högerytter, “försöker vända på bilden genom att spela på känslor”),
• HAX (stor vän av ironi, men hans tränare verkar ha missat att han ännu inte upptäckt den värdefulla självironin, bara en betydligt mindre kraftfull “look-alike”),
• En vanlig Svensson (också stor vän av ironi, observera dock att “vanlig” inte ska uppfattas som självironi),
• $AKINE (säger sig sköta Expressens debattsida - varför läser jag aldrig den? $-tecknet är förmodligen inte alls ironiskt menat),
• Johan Ingerö (gillar högern, använder ändå förvånande nog monetära uttryck för att uttrycka sig förklenande om motståndaren, t ex “jag gissar att SVT helt enkelt ville slå mynt av tragedin”, även när det inte alls rör sig om pengar)
• Den liberala misantropen (en inte ofarlig anfallsspelare, som enligt egen utsago är så arg att han “inte kan formulera ordentliga meningar”, vilket dock inte är något hinder i det lag han deltar i)
• Grön Liberal (specialist på personliga tacklingar, t ex “AVGÅ HAMILTON”)
• Dexion (en spelare som slår under bältet genom att försöka föra över frågan till juridikens område, där den inte alls hör hemma)

Hänsynen

• Socialliberal Center (spelar back, försöker stoppa motståndarens attacker genom att genom att fråga dem hur de tror “att Englas familj känner om folk börjar gå ut och skoja om deras dotter och hennes begravning”)
• SVT (anses av en del som en svag spelare som gjort självmål)
• editor@OurComments.org (också en något svag spelare, som genom att gå in i matchen alltför tidigit riskerar att ge motståndarna argument; skyller på stor upprördhet vilket en del menar även det är ett minus)

OurComments.org ger dig bakgrunden till tävlingen: Självgodheten anses ha hemmaplan, inte minst för att Internet är en arena som gjord för självgodhet och grupp-egoism. Ställningen just nu är 9-3 till Självgodheten, vilket får anses vara normalt i detta tidiga skede. En fördel som Självgodheten har är nämligen att utan tvivel kunna förenkla frågan, vilket är en snabb och effektiv anfallsmetod som inte alls Hänsynen kan använda. Detta har av en del kallats den narcissistiska vinsten och ger i själva användningsögonblicket och en (ofta) kortare tid därefter anfallaren extra styrka eftersom självtvivlet försvinner. I ett längre perspektiv riskerar den dock att båda ställa anfallaren i en tvivelaktig dager och radikalt minska spelarns självförtroende (vilket då oftast sker plötsligt och till synes utan förklaring).

Men det är inte säkert att så blir fallet, som ett av Martin Luther Kings mest berömda uttalanden så väl sammanfattar.

Erik Laakso och Nina Unesi har gjort en TV/blogg-intervju med Luciano Astudillo om jobben (hans vanliga blogg är här, men just nu bloggar han på Debattbloggen).

Intervjun förbereddes med frågor från läsarna på Erik Laaksos blogg. Erik har också lovat att skriva ut svaren på frågorna senare.